idahansson '

Märkte Ellas första tand igår :) äntligen fick hon den första :)

Nu är det redan en vecka sedan Ella föddes, var tar tiden vägen? Och Isa är 1 år och 9 måndaer, kändes som det var nyss hon föddes också.
Så, idag är det alltså en vecka sedan man låg där och hade så jädra ont. Det är konstigt att man ändå längtar tillbaka till dom där stunderna på sjukhuset och då allting hände, fast man hade så ont och man bara ville försvinna. Och ändåså så hade man gjort det 100 ggr om om det hade behövts.



(Jag tänker märka bilderna på Ella eftersom det finns idioter där ute som tar bilder på små bebisar och låtsas att det är deras egna barn, och det vill vi inte ska hända.)

Hon låg och myste i badet en stund sedan blev det bara skrik så då fick hon kliva upp!
När Isa badade första gången skrek hon rätt ut :-) Och nu totalt älskar Isa att bada, finns nog inget bättre enligt henne.


(Missa inte bilderna nedanför)

Vaknade på morgonen den 20 september ungefär klockan 6-7 av att molande värk bak i ryggen och jag tänkte inte mer på det eftersom jag haft så förut, men skillnaden nu var att det försvann och kom tillbaka, förut har värken suttit i hela tiden. Men jag somnade om och klev sedan upp vi halv 9 då Isa vaknade. Tog ett bad men värken försvann inte, den snarare blev värre. Robin gick ut med sin pappa och sina småsyskon och jag sa lite på skoj att jag kanske hade värkar så dom fick skynda dig tillbaka ifall det blev värre. Mycket riktigt så blev det värre och jag satte mig och klockade värkarna och det var redan bara tre minuter emellan värkarna. Fick lite panik eftersom jag hela tiden varit rädd att inte hinna in till förlossningen. Ringde Robin direkt men dom var redan påväg tillbaka hem så när vi la på ringde jag förlossningen direkt och dom sa att jag skulle ta och komma in nu eftersom det var mitt andra barn och då kan allt gå mycket snabbare. Robin kom hem på två minuter och vi tog bbväskan och Isas väska och gick ner till Robins pappas bil och packade in oss och fick skjuts in till förlossningen. I bilen hade jag bara en riktigt stark värk, så jag hann tänka att "blir det ingen bebis ändå".
Väl framme så pussade vi Isa hejdå och gick in till den nya förlossningen vilket var en bra bit att gå.

Vi fick ett förlossningsrum direkt (kl 12.15) och det kom in en barnmorska och en barnmorskestudent som satte CTG-kurva på magen, som mäter värkarna. När CTG-kurvan är gjord kollar dom hur mycket öppen jag är och jag är redan öppen 5 cm! Alltså redan hälften. Får höra hur duktig jag är som gjort ett sånt bra jobb hemma eftersom jag redan är öppen så mycket.

12.57 ställer jag mig i duschen för nu börjar värkarna göra riktigt ont men det varma vattnet gör det mycket bättre, men efter en stund blir jag iställer yr av all värme och vill lägga mig i sängen istället.
Mår riktigt illa och är yr och dom tjatar på mig att jag ska prova lustgasen men jag har inga bra minnen av den sedan min förra förlossning då jag bara kräktes rätt ut av den så jag vägrar lustgasen.



15.10 bli jag tillsagd att jag måste gå och kissa och det är inte det lättaste att kliva upp och kissa när man har så ont men jag lyckas i alla fall kissa, får en värk medans jag kissar med lyckas ta mig igenom den.
Efter att jag kissat kollar dom igen om jag öppnat mig mera och nu är jag öppen 7 cm. Nu har jag riktigt jäkla ont och tror nästan att jag ska dö. Känner att jag klarar verkligen inte det här mer nu så jag ber om EDA (ryggbedövning) och barnmorskan går och ringet efter narkosläkaren som kan ge mig bedövning om 30 minuter. Börjar gråta för jag vet att jag orkar inte vänta i en halvtimme, det gör så ont.

Barnmorskestudenten sätter en nål i min hand som behövs för bedövningen och sedan kollar dom hur mycket öppen jag är. Är öppen 8cm nu. Hon kollar hur mycket öppen jag är vid värk och då är jag öppen 9 cm. Får höra att jag inte kan få EDA på grund av att jag redan är öppen 9cm vid värk och det ville jag verkligen inte höra. Förstår inte hur jag ska orka krysta fram bebisen sen, har ingen ork kvar. Barnmorskan har redan avbeställt EDAN.

16.30 sätter dom en skaplelektrod på bebisens huvud för att fosterljuden syns så dåligt.
Nu säger dom att dom måste ta hål på fosterhinnan så att vattnet går så att jag får starkare värkar, så att allt går snabbare. Och i det här läget vill man inte höra att man ska få starkare värkar.
Dom tar hål på vattnet och det blir alldees varmt som att kissa på sig ungefär.

Nu börjar det trycka neråt vid värkarna och det gör så jäkla ont men det trycker inte så pass att jag måste krysta så jag ligger där och lider och kan inget göra. Vill bara trycka ihop benen när det trycker på så kl 17.02  blir jag tvungen att lägga mig på sidan med benet i benstöd för att inte trycka ihop benen, för då sjunker inte bebisen ner.
Här minns jag nästan ingenting, har så ont. Men i papperna står det att nu (17.02) börjar jag småkrysta lite och det enda jag minns nu är att det gör så ont att jag skriker att jag vill ha kejsarsnitt men dom intalar mig att jag klarar det här, och jag blir arg för dom ve minsann inte hur ont jag har.

17.07 börjar dom riktiga krystvärkarna och klockan 17.20 är hon ute, vi fick en till prinsessa! Och nu är jag så sjukt glad att detta onda är över. Hennes axel fastnade när hon skulle ut så dom fick vända mej på rygg och var tvungen att flåsa tills nästa värk och det gjorde fruktansvärt ont medan hon satt fast.
Nu ska bara moderkakan födas fram och det är jobbigt att inte ha någon värk att krysta på, men det går. Har inte spruckit eller fått någon bristning denna gång heller, skönt. Är mest stolt att jag faktiskt klarade allt det här med bara en dusch som smärtlindring! Och att hon kom på BF var häftigt :-)

3556 gram , 51cm lång - perfekt <3
Isa  vägde 3150 gram , 50cm lång, så lillasyster var större!